Det är tid för ett vi

Vi röstar (och organiserar oss) för Ett Europa för Alla

Tillsammansskapet medverkade söndagen den 19 maj på manifestationer i Norrköping, Göteborg, Malmö och Stockholm för ett Europa för alla. Mikael M Karlsson talade på Möllan i Malmö. Nedan kan ni läsa hans tal i helhet.

Hej kamrater,

Tack så mycket för att jag har fått möjligheten att komma hit och prata med er om hur vi kan bygga ett Europa för Alla.

I tisdags, när jag började fundera på vad jag skulle säga här i dag, satt jag på ett tåg genom Tyskland. Jag var på väg hem från några månaders resa runt om i Europa där jag rest för att träffa aktivister som kämpar för social och ekonomisk rättvisa i sina lokalsamhällen. Målet hade varit att bilda kedja. Att lära från andra sociala rörelser och prata strategier inför framtiden. 

Och när jag satt där på tåget tänkte på några av de personer och träffat och personer som de i sin tur berättat om för mig.

Jag tänkte på min vän Shadia från den småstaden Vic på den Katalanska landsbygden, i Spanien.

Shadia studerar till sjuksköterska.

Men när Shadia skulle göra praktik för något år sedan så tog det stopp.

Sjukhuset vägrade låta personer i hijab praktisera där.

Den diskriminering Shadia berättar om är inte unik. Över hela Europa vinner islamofobiska tankegångar gehör.  

Men vad som gör Shadia berättelse till något mer än ännu ett vittnesmål om ett Europa på glid är att berättelsen inte slutar med diskrimineringen.

Shadia och flera av hennes klasskamrater organiserade sig för förändring. De kontaktade jurister och myndigheter, satte ihop en konferens med aktivister och radikala akademiker. De lyfte frågan till den politiska dagordningen.

Och de vann en delseger.

Flera av arbetsplatserna backade.

Men när jag satt där på tåget och funderade på vad jag skulle säga här i dag så kom jag också att tänka på Kaja och Gro som – förvisso utanför EU, men fortfarande i Europa – organiserat sig i Folkaktionen för ett oljefritt Lofoten, Vesterålen och Senja i Norge.

När de drog igång år 2009 var oddsen emot dem. Storföretagens intresse av att oljeprojektering var den Goliat som ett gäng uppstudsiga invånare från lokalsamhället satte upp sig emot.   

Men folkaktionen samlade in 53 000 namnunderskrifter, satte ihop egna folkfester, arrangerade fackeltåg med 12 000 deltagare, tog fram egna kokböcker för att visa på vad som kunde göras med de naturresurser som oljeprojekteringen hotade.

Och det gav resultat.

Tio år senare har den två olika norska regeringar i rad beslutat att freda de aktuella havsområdena. 

Sammanhållning segrar.

Men när jag sitter där på tåget genom Europa så tänker jag också på Hossien från Töreboda i Skaraborg. 

Jag träffade Hossien på ett appellmöte i den nedlagda järnvägsstationen i Töreboda som då fungerade som möteslokal för aktivistnätverket Tillsammans för Töreboda. Hossien berättade för mig hur han flytt från krigets Syrien. Han berättade om hur han fick vänta i flera år på att återförenas med sin familj. Han berättar om att han på många sätt älskar det Töreboda han kommit till. Men Hossien berättar också om att det är ett lokalsamhälle som fått betala ett högt pris för samhällsutvecklingen de senaste decennierna. Han berättar om nerlagda butiker och jobb som försvinner. Om känslan av att lämnas efter.

Efter några år i Töreboda upptäckte Hossien att han inte var den enda som försökte etablera sig i Töreboda. I november förra året meddelade den högerextrema rörelsen ”Det Fria Sverige” att de samlat in en miljon kronor och köpt ett hus i Töreboda som de vill göra till ett ”Svenskarnas hus”, ett nationellt center för hela den högerextrema rörelsen.

Men Hossien och hans vänner i Tillsammans för Töreboda kommer inte låta sitt lokalsamhälle falla i högerextremas händer! De har därför dragit igång en egen insamling för att skapa ett eget alternativ till högerextremism. De vill skapa ett Sammanhållningens hus, en antirasistisk mötesplats som ägs och drivs av de som bor i Töreboda.

Hossien och Tillsammans för Töreboda uppmanar nu antirasister i hela Sverige att hjälpa till med den här insamlingen.

Om Europas det finns en enda sak vi måste ta med oss från Europa moderna historia så är det just detta: låter vi fascister ta makten i ett lokalsamhälle så kommer de snart till fler.

Töreboda är den antirasistiska kampens spjutspets. Faller Töreboda – faller vi alla.

Vänner, försvara Töreboda så som ni hade försvarat Möllan!

Bilda kedja. Stötta varandra. Lämnar ingen och inget lokalsamhälle ensamt i kampen mot högerextremister.

Från dessa människors berättelser tar jag med mig två viktiga insikter nu när vi står inför ett val till Europaparlamentet.

Självklart ska vi rösta för ett Europa för alla. Självklart ska vi rösta för ett EU som tar emot flyktingar, förbättrar arbetares rättigheter och ställer om för klimatet. För ett EU som strävar efter jämlikhet och vågar utmana multinationella företags makt.

Men – och det här är minst lika viktigt – från sociala rörelser runt om i hela Europa bär jag också med mig insikten om att vår kamp varken börjar eller slutar med val då och då. En livskraftig demokrati kräver rörelser på gatorna som ställer krav. Social förändring växer underifrån. Inga politiker, oavsett hur goda intentioner de har, kan göra det själva.

För Jonas Sjöstedt, Jaime och Märta: jag beklagar sorgen. Men vi är inte här för att bli era – eller för den delen någon annans – hejarklack.

I valrörelser finns det en massa politiker som sprider vallöften vitt och brett. Jag har ett enda vallöfte. Jag lovar att organisera mig.

Det är i ett spänningsfyllt förhållande mellan rörelser utanför parlamenten och progressiva parlamentariker som vi faktiskt kan börja bygga ett Europa för alla.

Det kräver självständiga sociala rörelser som inte är bundna till politiska partier.

Det är bra men inte nog att fixa manifestationer då och då på Möllan, Serges torg eller Götaplatsen.

Våra rörelser måste ta oss utanför vår egen Comfort-zon.

Vi måste hem till de lokalsamhällen som drabbats hårdast av samhällsutvecklingen de senaste decennierna och där högerextremister nu försöker utnyttja missnöjet. Vi behöver organisera oss i bruksorten ingen kan namnet på likväl som förorten som utgjort svarta rubriker i tidningarnas löpsedlar.

Från kamp mot islamofobin på den spanska landsbygden, till kamp mot oljeprojektering i Lofoten, till lokalsamhällesorganisering i Höör är budskapet tydligt. Vi kan förändra det här samhället.

Greta Thunberg sammanfattar kärnan i vad sociala rörelser handlar om med orden ”sök inte efter hopp. Handla. När du handlar finns hoppet överallt”. 

Mikael M Karlsson

Förbundsordförande Tillsammansskapet

(Kaja, Shadia och Gro heter egentligen någonting annat)

Lämna en kommentar