Ett äldreboende år 2025

Under temat Agenda 2025 bjuder vi in olika aktivister att tala om politiska visioner bortom coronapandemin. Sjuksköterskan Hilda Bjerstedt skriver om en fiktiv dag på ett äldreboende år 2025.  

Måndagen 24:e augusti 2025.

Jag är på väg till jobbet, ser fram emot min arbetsdag på vårt kommunala äldreboende.

Vi börjar med en kort rapport över en kopp kaffe. Nattpersonalen berättar hur natten har varit. Vem som har sovit gott och vem som behövde sällskap, lite massage eller en nattmacka för att kunna somna om. Nu vaknar de som är morgonpigga. De trötta får sova lite till. Vi sprider oss över avdelningen. Någon behöver bara hjälp in i badrummet och vill sedan vara ifred med sin morgontoalett. Hos andra behöver vi vara två och ta hjälp av en lift. Vi ställer frågor:

– Hur var natten?

– Har du sovit gott?

– Drömmar?

Vi har tid att lyssna på svaren, för vi är fler nu än för fem år sedan. De som har tappat sin talförmåga möter vi med blicken. Våra varsamma händer får ersätta den kontakt som inte längre är möjlig i samtal.

 Vi vet mer nu. Vi har fått utbildning i geriatrik – läran om åldrandet, och de tillstånd som är vanliga hos äldre. Ändå möter vi hela tiden nya situationer, nya problem och beteenden hos våra äldre. Då har vi tid att sitta ner och diskutera, hjälpa varandra att förstå och att bemöta på bästa sätt. Kan vi inte lösa det i vår grupp går vi vidare till doktorn, demenssköterskan, sårvårdsexperten eller vem som nu kan behövas.

Vi har äntligen tillgång till de resurser vi behöver.

En kunskap som ständigt växer för att vi är nyfikna på vad som ligger bakom olika problem. Vi har etiska samtal som stärker oss och gör det tydligt varför vi är här – att ge våra äldre ett så bra liv som möjligt, med humor och respekt och där varje dag har ett gott innehåll.

Vi som var timanställda har fått fast jobb och utbildning. Nu har vi ett schema och är en del i arbetsgemenskapen. Det ger oss trygghet och självförtroende. Delade turer är borta. Vi har tid för återhämtning och eftersom vårt arbete är så meningsfullt och utvecklande kommer vi med glädje varje dag.

Vi som även förut var fastanställda, kan nu dela ansvaret med kollegor som vi hinner lära känna.

Vi som är sjuksköterskor har också fått fler kollegor. Vi hinner vara med i omvårdnaden och lära känna dem vars behov och problem vi ska tillgodose och lösa. Vi kan bidra med vår kunskap och få andras kunskap till oss.

Vi som är läkare är nu fastanställda av regionerna. Hyrsystemet har upphört och vi hinner lära känna patienterna eftersom vi har slutat flytta runt. Vi har bra samarbete med äldreboendena. När vi ställer frågor om de äldres tillstånd får vi nu svar av kompetent personal som var med igår och kommer imorgon.

Vi som är anhöriga går med glädje på besök till våra kära. Vi ser att de har det bra och även vår kunskap och erfarenhet tas till vara. Vi är med som resurser på utflykter, kaffestunder och annat som förgyller tillvaron. Om vi vill och orkar. Vi kan också få stöd i det som är svårt när den vi älskar förändras och inte kan bo kvar i sitt ursprungliga hem.

Vi som bor på äldreboendet känner oss trygga. Visst kan vi längta hem och önska att vi var unga och friska, men vi får hjälp men krämporna och vi blir sedda som de människor vi fortfarande är.

Vi som jobbar i vården har nu hela huvudet över vattenytan. Istället för att bara ta hand om det mest akuta, kan vi blicka framåt och skapa en miljö där ingen behöver vara rädd för åldrandet.

Hilda Bjerstedt

Sjuksköterska och författare till boken På väg – en vårdroman

Initiativtagare till Tillsammansskapets nya grupp i Osby.