Tillsammansaktivisten Ida Årbro sökte jobb hos försäkringskassan när hon inte fick sjukpenning

Ida Årbro är med i Ett Luleå för Alla. Hon har utmaningssyndrom och kan inte jobba. Trots det fick hon inte sjukpenning från försäkringskassan. Då sökte Ida jobb hos försäkringskassan för att visa på det absurda i ett system som tvingar sjuka människor att söka jobb de inte kan ta. När jag intervjuar Ida konstaterar hon att vi måste fortsätta kämpa för att alla ska få det stöd de behöver vid sjukdom. 

Vill du berätta om hur du blev sjukskriven och hur du blivit nekad sjukpenning? 

Jag blev arbetslös i mitten av augusti. Började söka jobb, fick en handläggare på arbetsförmedlingen som inte tyckte det spelade någon roll om jag gick tillbaka till omvårdande jobb trots att det står i mina papper att jag inte ska göra det. Likaså pressade hon på om att det var viktigt att jag jobbade heltid. Jag försökte få hjälp med att få ett någorlunda anpassat jobb, så som det jag hade haft men det gick inte. Så jag började söka jobb. Var på intervjuer för heltidsjobb och efter varje intervju fick jag panikångest. Jag fick inte ihop ett jobb på heltid med hur jag skulle få ihop resten av mitt liv. Eftersom jag varit utmattad flera gånger förut bestämde jag mig för att prata med en läkare som sa att jag hade tydligt utmattningssyndrom.


En fredag fick jag ett förhandsbesked från försäkringskassan om att de tänkte neka mig sjukpenning. Tur i oturen var jag hos mina föräldrar för jag föll rakt ner. Jag sjönk ihop och bara grät. Jag förstod inte hur de tänkte. Jag pratade med handläggaren, hen påstod att det inte fanns objektiva fynd och jämförde med ett brutet ben. De hänvisade till att jag skulle klara av att arbeta heltid med ett normalt förekommande arbete som inte kräver större fokus, koncentration eller kognitiv förmåga. 

Hur har du och din familj påverkats av att du inte får sjukpenning? 

Jag är ensamstående och eftersom jag då blev helt utan inkomst har jag tvingats söka försörjningsstöd. Det täcker inte alla mina utgifter så jag försöker trolla med knäna, letar pant för att få in till mat. Jag har fått hjälp av en organisation med en matkasse inför julen eftersom det inte fanns möjlighet annars till något. Jag fick även hjälp med en julklapp till mitt barn. 

Varför sökte du jobb hos försäkringskassan?

Eftersom jag blivit nekad sjukpenning är jag tvingad att söka arbete. Jag har försökt läsa annonser men min hjärntrötthet gör att jag inte förstår vad som står, det tar sådan energi att bara läsa en annons att jag sen inte orkar mer. Så en dag när jag satt och försökte klura ut hur jag skulle göra så råkade jag se att försäkringskassan i Luleå sökte personlig handläggare inom sjukpenning. Eftersom de är de enda som anser att jag är frisk nog att jobba heltid tänkte jag att ja, man borde ju söka dit. Så jag satte mig ner och tog fram ett av mina tidigare brev jag använt och ändrade texten så att det passade med de förutsättningar jag har och med det som de kräver av mig trots att jag är sjuk. Jag tänkte att jag skulle skriva ett brev med mycket ironi men också utifrån den situation som försäkringskassan försätter många människor i varje dag. Jag fick pausa flera gånger och när jag väl var klar och skickat in ansökan bestämde jag mig för att lägga ut den offentligt på min Facebook, som en slags mall för andra som blivit nekade sjukpenning så de också skulle kunna söka jobb där utan att behöva lägga ner så mycket energi. 

Vilken respons har du fått?

Responsen har varit överväldigad. Strax efter jag la ut det på Facebook smällde det bara till och det hade helt plötsligt delats flera tusen gånger. Det blev ett enormt gensvar och många kände igen sig i hanteringen från försäkringskassan. Jag har fått så många privata meddelanden om människor som blivit nekade sjukpenning eller utförsäkrade, som precis som jag, inte orkar så mycket mer snart, utan sakta men säkert är på väg att dö.

Vad för politiska förändringar tror du måste till för att alla ska få det stöd de behöver när de är sjuka? 

Sjukvården måste få uppdraget att bedöma hur sjuk en människa är och att hjälpa denne att bli frisk. Försäkringskassan ska inte göra annan bedömning än vad läkaren som träffat personen gjort. Sjukantalet ska inte styra sjukförsäkringen. Att säga att man måste få ner sjukantalet är okej men inte genom att neka människor sjukförsäkringen. Det krävs andra insatser inom till exempel sjukvård, arbetsförhållanden. Psykisk ohälsa och utmattningssyndrom måste börja räknas som sjukdomar och där måste försäkringskassan lita på att läkarna som träffat människan faktiskt sett hur människan mår.

Framför allt behövs en förändring snabbt. Det pratas så mycket om utredningar hit och utredningar dit. Men vi är många som faktiskt är på väg att dö under tiden, just för att vi inte orkar kämpa. Vi är många som bara vill bli trodda, få tillbaka vårt mänskliga värde, få hjälp att komma ut i arbetsliv och sociala sammanhang igen. Vi är inga siffror, vi är människor. 

Vad kan Tillsammansgrupper göra för att kämpa för att alla ska få stöd när de är sjuka?

Vi som är sjuka orkar inte driva detta själva. Sjukförsäkringen berör alla eftersom vem som helst kan bli sjuk. Tillsammansskapets sociala löfte handlar ju om att backa varandras kamper och det behövs verkligen här. Vi måste få politiker att förstå hur illa det är. Tillsammansgrupper kan påverka genom demonstrationer över hela landet, skriva insändare och prata om sjukförsäkringen på våra Tillsammanscafén.

Likaså, om du känner någon som är sjuk men blivit nekad så hör av dig till denne. Skriv sms. Kom förbi med matkassar, erbjud hjälp att ta husdjur på en promenad. Fråga om ni ska ta en kaffe. Många, som jag orkar inte mycket alls och man blir väldigt isolerad just därför. Att träffa andra betyder mycket samtidigt som man inte orkar umgås någon längre stund. Men att bli erbjuden en kopp kaffe på ett café till exempel kan göra stor skillnad.

Intervjuad av Mikael M Karlsson 

Lämna en kommentar