Splittringspolitiken slår sönder rätten till assistans

[fusion_builder_container hundred_percent=”no” equal_height_columns=”no” hide_on_mobile=”small-visibility,medium-visibility,large-visibility” background_position=”center center” background_repeat=”no-repeat” fade=”no” background_parallax=”none” parallax_speed=”0.3″ video_aspect_ratio=”16:9″ video_loop=”yes” video_mute=”yes” overlay_opacity=”0.5″ border_style=”solid”][fusion_builder_row][fusion_builder_column type=”1_2″ layout=”1_2″ spacing=”” center_content=”no” hover_type=”none” link=”” min_height=”” hide_on_mobile=”small-visibility,medium-visibility,large-visibility” class=”” id=”” background_color=”” background_image=”” background_position=”left top” background_repeat=”no-repeat” border_size=”0″ border_color=”” border_style=”solid” border_position=”all” padding=”” dimension_margin=”” animation_type=”” animation_direction=”left” animation_speed=”0.3″ animation_offset=”” last=”no”][fusion_button link=”http://tillsammansskapet.se.loopiadns.com/blogg/blogposts-in-english/” target=”_self” alignment=”center” hide_on_mobile=”medium-visibility,large-visibility” color=”default” stretch=”default” icon_position=”left” icon_divider=”no” animation_direction=”left” animation_speed=”0.3″]Article in English[/fusion_button][/fusion_builder_column][fusion_builder_column type=”1_2″ layout=”1_2″ spacing=”” center_content=”no” hover_type=”none” link=”” min_height=”” hide_on_mobile=”small-visibility,medium-visibility,large-visibility” class=”” id=”” background_color=”” background_image=”” background_position=”left top” background_repeat=”no-repeat” border_size=”0″ border_color=”” border_style=”solid” border_position=”all” padding=”” dimension_margin=”” animation_type=”” animation_direction=”left” animation_speed=”0.3″ animation_offset=”” last=”no”][fusion_button link=”http://tillsammansskapet.se.loopiadns.com/blogg/blogg-pa-latt-svenska/” target=”_self” alignment=”center” hide_on_mobile=”medium-visibility,large-visibility” color=”default” stretch=”default” icon_position=”left” icon_divider=”no” animation_direction=”left” animation_speed=”0.3″]Artikeln på lätt svenska[/fusion_button][/fusion_builder_column][fusion_builder_column type=”1_1″ layout=”1_1″ background_position=”left top” background_color=”” border_size=”” border_color=”” border_style=”solid” border_position=”all” spacing=”yes” background_image=”” background_repeat=”no-repeat” padding=”” margin_top=”0px” margin_bottom=”0px” class=”” id=”” animation_type=”” animation_speed=”0.3″ animation_direction=”left” hide_on_mobile=”small-visibility,medium-visibility,large-visibility” center_content=”no” last=”no” min_height=”” hover_type=”none” link=””][fusion_text]

Den personliga assistansen är hotad. De senaste två åren har omkring 1200 personer förlorat sin personliga assistent och därmed förlorat möjligheten till ett självständigt liv. Men det värsta är att det här inte hade behövt hända. Utvecklingen är en konsekvens av den splittringspolitik som regeringar, oavsett partifärg, bedrivit det senaste årtiondet.

Sedan Lagen om stöd och Service för vissa funktionshindrade (LSS) infördes år 1994 har tiotusentals personer med behov av stöd för att klara vardagen fått rätt till personlig assistans. Tidigare var ett liv på institutioner det enda alternativet för många. De vars kropp eller hjärna som fungerade på ett lite annat sätt än vad makten ansåg var normalt skulle hållas instängda och avskärmade från övriga samhället. LSS innebar en möjlighet att delta i samhället. Det innebar möjligheten att studera och arbeta. Men det innebar också att få stöd för att kunna bo med sin familj eller besöka den man älskar. Inte minst innebär LSS möjligheten att dela i politiska aktiviteter och att organisera sig tillsammans med sina grannar för ökad sammanhållning. Det är mer regel än undantag att forskare är oense med varandra. Men en sak är forskningen i Sverige rörande överens om. LSS har kraftigt förbättrat livskvaliteten för de som fått ta del av reformen. Trots detta har LSS ifrågasatts och attackerats under de senaste åren.

Den gradvisa urholkningen av LSS består både av att färre har fått assistans men också av att innehållet i assistansen har förändras genom hårdare bedömningar om vad man kan få stöd för. Sedan den nuvarande regeringen tillträdde år 2014 har den här utvecklingen eskalerat. Regeringen har gång efter annan sagt att LSS präglas av överutnyttjande och fusk trots att det inte finns några belägg för att hävda att utbrett fusk är särskiljer LSS från andra välfärdsområden (1). I regleringsbrevet till försäkringskassan 2016 lyfte regeringen fram att försäkringskassan måste ”dämpa kostnadsutvecklingen inom LSS”. Resultatet blev att de redan strikta bedömningarna blev ännu hårdare. Men en del av urholkningen av assistansen kan också härledas till en rad domslut från högsta förvaltningsdomstolen som gjort att vad som räknas som behov av stöd blivit allt mer begränsat.

Det är anmärkningsvärt att nedmonteringen av LSS genomförs av en regering som kallar sig feministisk. Bland de som förlorar assistans finns såklart människor av alla kön, men det slår hårade mot kvinnor. För det första är det främst kvinnor som jobbar som personliga assistenter och som därmed förlorar jobbet när assistenttimmarna försvinner. För det andra hänvisar försäkringskassan i flera fall till ”föräldraansvar” när assistanvändaren är barn. Då vi vet att mammor fortfarande, oavsett barnens funktionsförmåga, tar mer föräldraansvar än pappor innebär nedskärningarna i LSS ökad ojämställdhet.

Regeringen har fram till alldeles nyligen hävdat att de ingenting kan göra åt det som sker med assistansen. Det är såklart trams. Statsvetaren Niklas Altermark förklarar pedagogiskt:

”Om man summerar regeringens argumentation så är den alltså att man inte har någon skuld till dagens situation, att man inte har kunnat göra något, men att man nu agerar och ”tar ansvar”. Det är inte speciellt svårt att se att detta är en självmotsägelse; helt plötsligt kan man agera, trots att man beskriver sig som oförmögna att påverka hur politikområdet utvecklas. Samtidigt som de inte bär någon skuld alls, går det nu att knäppa med fingrarna så gör Försäkringskassan precis det som stora delar av funktionshinderrörelsen efterfrågat i två års tid. Den mer rimliga tolkningen av vad som faktiskt har hänt är att man har agerat tämligen kraftfullt för att minska kostnaderna, men att man inte har velat genomföra den här politiken genom riksdagsbeslut. När nu konsekvenserna av detta börjar stå klara har man blivit tvungna att backa, avsäga sig ansvar och ducka” (2)

Kritiken Altermark pratar om handlar om en envis kamp som funktionsrättsrörelsen i Sverige bedrivit enda sedan de första signalerna kom om att LSS var hotat. Genom mobilisering har rörelsen nu fått regeringen att göra små avsteg från sin nedskärningspolitik. Den 14 november meddelade regeringen att lagen ska ses över i relation till de senaste domarna från högsta förvaltingsdomarna och att ett nödstopp införs så att inte fler förlorar assistansen innan översynen skett. Det är ett direkt resultat av den press funktionsrättsrörelsen satt på regeringen och ett tydligt bevis på att kamp och organisering lönar sig. Men mer behövs. Regeringens beslut hjälper inte de tusentals som redan förlorat sin assistans.

Neddragningarna i LSS är en del av den splittringspolitik där utsatta grupper ställs emot varandra. 2015 pratade finansminister Magdalena Andersson om att spara på assistansen för att finansiera flyktingmottagandet. Samma regering har nu två år senaste både begränsat möjligheten för de som flyr att få stanna i Sverige och fortsatt nedmonteringen av assistansen. Susanne Berg från Independent Living sammanfattade det hela med att säga:

”att ställa grupper som behöver stöd från samhället mot varandra är att gå mörka krafters ärenden” (3).

Men det finns ett alternativ till splittringspolitiken. När de ensamkommande ungdomarna i föreningen Ung i Sverige samlades utanför riksdagen i september 2017 var det med krav både på amnesti och på att stoppa nedmonteringen av LSS. Talespersonen Fatemeh Khavari talade om att ungdomarna som kommer till Sverige i dag är morgondagens personliga assistenter. Genom att föra kamperna samma undergrävs argumentationen för de mörka krafter som Susanne Berg talar om ovan.

Det är en lögn att vi inte har råd med flyktingar om vi ska ha råd med assistans åt de som behöver.

 

Sverige är rikt.

Sverige är till och med rikare än vad vi någonsin varit förut.

Vi har råd med varandra.

Men vi har inte råd med en splittringspolitik som ställer några av de mest sårbara grupperna i samhället emot varandra.

Att funktionsrättsrörelsen fått regeringen att dra i nödbromsens bevisar att kamp lönar sig. Men vi måste fortsätta tills dessa att alla som är i behov av assistent får det. Den 3 december kommer det anordnas manifestationer på flera orter i Sverige under parollen ”Assistans är frihet – Rädda LSS”. Jag uppmanar alla tillsammans-aktivister som kan att ansluta sig till någon av dessa manifestationer.

Sammanhållning segrar.

 

Mikael M Karlsson

Aktivist, Tillsammans för Lund

 

(1) Niklas Altermark, Hampus Nilsson, 2017, ”Det handlar om miljarder” En metodanalys av hur assistansfusket bedöms av svenska myndigheter

(2) https://bigstrongunion.blogspot.se/2017/11/riksdagsdebatt-om-personlig-assistans.html?m=1

(3) http://www.mynewsdesk.com/se/pressreleases/regeringen-staeller-utsatta-grupper-mot-varandra-1239604

[/fusion_text][/fusion_builder_column][/fusion_builder_row][/fusion_builder_container]

Lämna en kommentar