Alex: Spretigt radikalt, brokigt och brötigt

[fusion_builder_container hundred_percent=”no” equal_height_columns=”no” hide_on_mobile=”small-visibility,medium-visibility,large-visibility” background_position=”center center” background_repeat=”no-repeat” fade=”no” background_parallax=”none” parallax_speed=”0.3″ video_aspect_ratio=”16:9″ video_loop=”yes” video_mute=”yes” overlay_opacity=”0.5″ border_style=”solid”][fusion_builder_row][fusion_builder_column type=”1_1″ layout=”1_1″ spacing=”yes” center_content=”no” hover_type=”none” link=”” min_height=”” hide_on_mobile=”small-visibility,medium-visibility,large-visibility” class=”” id=”” background_color=”” background_image=”” background_position=”left top” undefined=”” background_repeat=”no-repeat” border_size=”0″ border_color=”” border_style=”solid” border_position=”all” padding=”” margin_top=”0px” margin_bottom=”0px” animation_type=”” animation_direction=”left” animation_speed=”0.3″ animation_offset=”” last=”no”][fusion_text]

Det har nu gått ett par veckor sedan Förbundet Tillsammansskapet hade sin första riktiga kongress i Smedjebacken och nu är det några dagar sedan den av kongressen valda styrelsen träffades i Kungsbacka. Att vi samlades i Smedjebacken (en kommun i västerdalarna med cirka 16 000 invånare) var ingen slump. Där finns en av förbundets absolut mest aktiva gupper som alldeles nyligen skaffat sig en lokal och bedriver verksamhet i stort sett dagligen, alltifrån kvinnoträffar, läxhjälp och politiskt arbete. När journalister i Dalarna frågade mig varför vi valt just Smedjebacken svarade jag just detta. Och att vår styrka ligger i mindre landsorter som Smedjebacken.

– Så ni finns inte i Stockholm?

– Jo, i Sundbyberg. Men vi växer på platser som Stockholmsjournalisterna inte bryr sig om, svarade jag.

Och det är varken en pose eller ett imagebygge från min
sida. Vi finns i kranskommunerna, dom gamla bruksorterna och småstäderna. Samt i ytterområden i några mindre storstäder. Det har på många sätt bara blivit så och gensvaret efter kongressen pekar rätt tydligt på att vi inom de kommande månaderna kommer finnas på fler liknande platser. En rörelse för periferin om ni så vill.

Kongressen som pågick i två dagar med ombud från trettio medlemsgrupper antog stadgar och verksamhetsplan. Nu kan vi som förbund jobba vidare med en gemensam grund att stå på om vad och vart vi vill, varför vi finns och hur vi jobbar.  Följande står att läsa i förbundets stadgar:

§ 1 Ändamål 

Förbundet Tillsammansskapet verkar för en rättvis och jämlik värld där människor lever i frihet tillsammans på lika villkor. Genom organisering bygger förbundets medlemsgrupper sammanhållning i sina lokalsamhällen. Förbundet Tillsammansskapets syfte är att stödja medlemsgruppernas organisering och sprida organisering till lokalsamhällen där rörelsen ännu inte är etablerad.

§ 2 Organisation 

Förbundet Tillsammansskapet är en organisation för sammanhållning, jämlikhet och lika villkor.  Förbundet Tillsammansskapet är religiöst och partipolitiskt obundet. Föreningens juridiska namn är Förbundet Tillsammansskapet. Tillsammansskapets medlemmar är föreningar, nätverk och aktivistgrupper som genom organisering bygger sammanhållning och utmanar sociala och ekonomiska orättvisor i lokalsamhället. Tillsammansskapets verksamhet kompletterar och förstärker medlemsgruppernas egen verksamhet. Förbundet Tillsammansskapets arbete styrs av stadgar och verksamhetsplan antagna av förbundskongressen.

§ 3 Organisering

Förbundet Tillsammansskapets medlemsgrupper är självständiga men en del i ett förbund som bedriver organisering. Organisering är att människor, demokratiskt, bygger jämlika relationer och på så vis tillsammans stöttar varandra i vardagen samt formulerar förslag till politiska krav och lösningar. Förbundet Tillsammansskapet värdesätter organiseringen främst. Därför avsätts minst 80 procent av förbundets ekonomi till att underlätta och stödja lokal organisering i medlemsgrupperna.

”’

80-20-principen har vi hämtat från det amerikanska fackförbundet SEIU som på många sätt varit navet för dom fackliga organisationer och andra rörelser som använder sig av samma metod. Det handlar i grund och botten om inställning. Vi sysslar med basorganisering. Syftet med förbundet ska vara att skapa förutsättningar för människor att organisera sig i vår vardag, skapa mötesplatser och utifrån dom formulera politiska krav och konkreta lösningar.

Kongressen antog också en proposition där interimkassören Fredrik Hallor hade listat specifika kostnader för vad som går till lokal organisering och vad som är administrativa kostnader för förbundet. Det ska bli spännande att göra ordentliga uppföljningar av detta. De privatpersoner som stödjer oss ekonomiskt och framförallt de som väljer att ansluta sig till förbundet med sin lokala förening eller aktivistgrupp måste känna att förbundets ekonomi faktiskt gagnar vad som händer i deras lokalsamhälle eller åtminstone kunna se konkreta saker som sker på andra orter.

Att vi som förbund genom organisering utmanar så väl sociala som ekonomiska orättvisor är kanske egentligen självklart. Men det har gått troll i det där ordet ”organisering”. I gamla organisationer som förlorat så väl betalande som aktiva medlemmar blandas ordet ”organisering” många gånger, medvetet eller omedvetet, ihop med medlemsvärvning. Det är inte samma sak!

Att vara organiserad är mer en aktiv handling än att betala en medlemsavgift eller för den delen skriva upp sig på en mejllista. Att vara organiserad innebär att skaffa sig inflytande genom att återkommande träffa andra människor, göra saker ihop, komma överens om saker och sedan aktivt tillsammans försöka lösa utmaning eller få som man vill.

Det är egenmakt, tillsammans. Mot den bakgrunden kan en organisation som Förbundet Tillsammansskapet inte ha annat än ett antal kriterier för medlemskap och, jämfört med många andra organisationer, rätt generella ideologiska utgångspunkter.

Lena Martinsson från Kungsbacka som valdes in i förbundsstyrelsen beskrev vår rörelse som ”spretigt radikal” och det tillsammans med ”brokig och brötig” känns som dom hittills mest träffande beskrivningarna. Men för mig är det också själva poängen och lösningen i sig.

I dessa trumpna tider finns det inga genvägar. Alltifrån massutvisningar av ungdomar till Afghanistan, nedläggningar av sjukhus på glesbygden och skyhög arbetslöshet i delar av landet hör ihop i samma berättelse. Och vare sig akuta små lösningar genom en manifestation hit eller kampanj dit, eller så kallad triangulering för att förskjuta den så kallade diskursen lite grann genom ”metapolitik” kommer inte få till den samhällsförändring som allt fler ser som nödvändig.

Men det kan organisering som vi känner den. Att involvera fler och bit för bit bygga en rörelse. Det är att bygga ett jämlikt samhälle. Det kommer vara brokigt och brötigt. Svårt för förståsigpåare att kategorisera enligt dom vanliga mallarna. Och många gånger helt under radarn för etablissemanget. Det är bra. Vår styrka ligger inte i credd från folk som är rädda om sitt anseende. Vår styrka ligger i människor vi känner, människorna vi organiserar, i byarna och städerna vi lever i och som vi allt mer gör till våra.

Det må vara en jävligt otäck tid vi lever i men trots det ser vi med tillförsikt på framtiden. Vi är organiserade för att vinna.
Lyssna gärna på förbundets vice ordförande Nathalie Söderbergs inledningstal från kongressen om resan till Förbundet Tillsammansskapet samt mitt eget avslutningsanförande.

[/fusion_text][fusion_youtube id=”https://www.youtube.com/watch?v=uYKsd14lvPo” autoplay=”false” hide_on_mobile=”small-visibility,medium-visibility,large-visibility” /][fusion_youtube id=”https://www.youtube.com/watch?v=BIDpmxONcTE” autoplay=”false” hide_on_mobile=”small-visibility,medium-visibility,large-visibility” /][/fusion_builder_column][/fusion_builder_row][/fusion_builder_container]