Blogg på lätt svenska

Splittringspolitiken slår sönder rätten till assistans

Den personliga assistansen är hotad. De senaste två åren har omkring 1200 personer förlorat sin personliga assistent och därmed möjligheten till ett självständigt liv. Men det värsta är att det här inte hade behövt hända. Utvecklingen är en konsekvens av den splittringspolitik som regeringar, oavsett partifärg, bedrivit det senaste årtiondet.

Lagen om stöd och Service för vissa funktionshindrade (LSS) infördes 1994. Den har inneburit rätt till assistans för tiotusentals personer, som behövt stöd för att klara vardagen. Tidigare var ett liv på institutioner det enda alternativet för många. De vars med en kropp eller hjärna som fungerade på ett lite annat sätt än vad makten ansåg var normalt skulle hållas instängda och avskärmade från övriga samhället. LSS innebar en möjlighet att delta i samhället, att studera och arbeta. Men det innebar också att få stöd för att kunna bo med sin familj eller besöka den man älskar. Inte minst innebär LSS möjligheten att dela i politiska aktiviteter och att organisera sig tillsammans med sina grannar för ökad sammanhållning. En sak är forskningen i Sverige rörande överens om.  LSS har kraftigt förbättrat livskvaliteten för de som fått ta del av reformen. Trots detta har LSS ifrågasatts och attackerats under de senaste åren.

LSS har långsamt försämrats. Färre personer har fått assistans och innehållet har förändrats. Det har blivit så genom hårdare bedömningar om vad man kan få stöd för. 2014 fick Sverige en ny regering med Socialdemokraterna och Miljöpartiet. Den här regeringen har skyndat på försämringarna i LSS.  De säger ofta att de som använder LSS och fuskar eller använder mer stöd än de behöver. Men det är inte sant att det är mer fusk i LSS. Trots det krävde regeringen att försäkringskassan måste ”dämpa kostnadsutvecklingen inom LSS”. Alltså att den myndighet som bestämmer över LSS måste se till att det inte kostar så mycket pengar. Det var det svårt att få assistans tidigare. Nu blev det ännu svårare och många med behov av stöd har blivit utan.

Regeringen kallar sig feministisk. Då är det konstigt att den ger sig på LSS. De som förlorar assistans är såklart av alla kön. Men det är kvinnor som drabbas hårdast. Det som är arbetar som assistenter är oftast kvinnor och de förlorar jobbet. Många av dem som behöver assistenter är barn. Då säger försäkringskassan att det är föräldrarnas ansvar att ta hand om barnen. Ofta blir det mammorna som får ta hand om barnen. Det tar mycket tid och de kan till exempel inte arbeta själva. Då blir det mindre jämställdhet.

Regeringen har hela tiden sagt att de inte kan något åt det som händer med assistansen. Det är inte heller sant. Under det senaste året har flera domar avgjorts som inneburit att flera nekats assistans. Funktionsrättsrörelsen har kämpat för att stoppa försämringarna. Rörelsen har varnat länge för att LSS är hotat. Den 14:de november bestämde regeringen att lagen skall ses över och förändras. Då bestämde de också att införa ett tillfälligt nödstopp. Så att inte fler förlorar sin assistans innan den nya lagen är klar. Plötsligt gjorde regeringen det som den sagt var omöjligt. Detta är ett bevis på att det hjälper att organisera sig och kämpa för sin sak. Tyvärr är regeringens beslut för lite, lite för sent. Det hjälper inte de tusentals som redan förlorat sin assistans.

Neddragningarna i LSS är en del av den splittringspolitik där utsatta grupper ställs emot varandra. 2015 pratade finansminister Magdalena Andersson om att spara på assistansen för att betala för flyktingmottagandet. Samma regering har under nu två år både begränsat möjligheten för de som flyr att få stanna i Sverige och fortsatt nedmonteringen av assistansen. Susanne Berg från Independent Living sammanfattade det hela med att säga ”att ställa grupper som behöver stöd från samhället mot varandra är att gå mörka krafters ärenden”.

Men det finns ett alternativ till splittringspolitiken. I september 2017 började unga, ensamkommande afghaner en sittstrejk utanför riksdagen. De kallar sig för Ung i Sverige. Deras krav var både att alla afghaner skulle få stanna i Sverige och att LSS räddas och får mer pengar. Talespersonen Fatemeh Khavari talade om att ungdomarna som kommer till Sverige i dag är morgondagens personliga assistenter. Genom att föra kamperna samman undergrävs argumentationen för de mörka krafter som Susanne Berg talar om ovan.

Det är en lögn att vi inte har råd med flyktingar om vi ska ha råd med assistans åt de som behöver.

 

Sverige är rikt.

Sverige är till och med rikare än vad vi någonsin varit förut.

Vi har råd med varandra.

Men vi har inte råd med en splittringspolitik som ställer några av de mest sårbara grupperna i samhället emot varandra.

Att funktionsrättsrörelsen fått regeringen att dra i nödbromsens bevisar att kamp lönar sig. Men vi måste fortsätta att kämpa tills dessa att alla som är i behov av assistent får det. Den 3 december kommer det anordnas manifestationer på flera orter i Sverige under parollen ”Assistans är frihet – Rädda LSS”. Jag uppmanar alla tillsammans-aktivister som kan att ansluta sig till någon av dessa manifestationer.

Sammanhållning segrar.

Mikael M Karlsson

Aktivist, Tillsammans för Lund