Det är tid för ett socialt löfte

Tillsammansskapets grupper över landet förbättrar livet för varandra med öppna mötesplatser och lokala kamper för ett bättre samhälle. Vi har utarbetat en princip som vi nu bjuder in alla att vara en del av: det sociala löftet.

Valrörelsen är snart över. Men för oss som önskar ett samhälle byggt på principer om frihet och jämlikhet innebär valresultatet inget slut. Det är en början på nya förutsättningar som påverkar våra liv, men vårt budskap om sammanhållning är detsamma. Vad som än händer i politiken så vet vi att vi har det bättre när vi håller ihop, över olika åldrar, religioner och kön. Vi har mer att kämpa för tillsammans än vi har var för sig.

De senaste decennierna har präglats av ökade sociala och ekonomiska orättvisor. Klasskillnaderna har växt mer i Sverige än någon annanstans. Det är resultatet av en ekonomisk politik som gynnat de rikaste samtidigt som den skurit ner i sjukförsäkring, arbetslöshetsförsäkring och försörjningsstöd. I Sverige växer i dag var femte barn upp i fattigdom.

Den förda politiken försvårar för människor som flytt undan krig att få träffa sina anhöriga. Barn och ungdomar utvisas till krigets Afghanistan. Personer som använder personlig assistans utmålas som fuskare. Splittringspolitiken ställer utsatta grupper emot varandra. Med denna logik finns det alltid någon annan utsatt grupp som måste få det sämre innan någon annan kan få det bättre. Så skapas en grogrund för fascism och rasism. Så skapas ett samhälle för eliter. Så undergrävs demokratin.

I sprickorna som uppstår när samhällets slits isär växer rasismen. Rasism är i sig inget nytt. Kolonialisering av samer, utvisningar av statslösa romer och en rasistisk arbetsmarknad var en del av det svenska folkhemmet långt innan Sverigedemokraterna bildats. Men de växande klyftorna och ett handfallet politiskt etablissemang gav den parlamentariska rasismen en möjlighet att slå rot på riktigt. Utan varken ett fungerande välfärdssamhälle eller politiker som pratade om de verkliga problemen blev det lättare att skylla samhällsproblemen på den som kom någon annanstans ifrån eller hade en annan kultur. Den senaste mandatperioden har flera politiska partier valt att ta efter rasisternas retorik. Människor som flytt undan krig och förtryck har utmålats som syndabockar. De etablerade partierna bidrar på så sätt till att normalisera rasism. Rasismen finns inte bara i periferin utan i myndigheter och parlament, det vet vi för vi lever med effekterna som följer.

Vad ska vi göra nu?

Vi ska använda de erfarenheter som finns, de lärdomar historien berättar för oss om rörelser för frihet och jämlikhet. Vi ska använda de erfarenheter vi själv har av vikten av en stark gemenskap.

I arbetarrörelsen slöts i slutet av 1800-talet ett fackligt löfte. Det innebar att arbetare lovade varandra att aldrig jobba till lägre lön eller sämre villkor än vad de gemensamt kom överens om. Så omöjliggjordes att arbetare ställdes emot andra arbetare. Så skapades en plattform för gemensam kamp.

I dag är det tid för ett socialt löfte. Vi som splittringspolitiken vill ställa emot varandra måste istället göra precis tvärtom. Vi måste göra allt för att vara tillsammans.

Med handen på hjärtat säger vi till varandra:

”Vi tar ställning för varandras frihet och jämlikhet. Vi accepterar inte att någon annan människas eller grupps frihet ska tas ifrån dem till förmån för en annans.
Vi lovar varandra detta i den djupa insikten att om vi alla håller detta löfte så kommer ingen kunna ställa våra kamper mot varandra och vi kommer tillsammans förändra samhället.”

Det sociala löftet är något helt annat än den splittring och de motsättningar som de etablerade partierna har att erbjuda. Vi vet att rätten till skydd undan krig inte står i motsättning till en bra personlig assistans eller höjda pensioner. Eller att en fungerande kollektivtrafik inte står mot bostäder som folk har råd med. Kvinnokamp står inte mot arbetarkamp.

I Tillsammansskapet organiserar vi oss i våra lokalsamhällen för att lösa de problem vi har där. Vi väntar inte på att politiker ska lösa våra problem åt oss. Vi visar att sammanhållning och solidaritet inte bara är önskvärt utan också fullt möjligt. Då blir det samtidigt svårare för det politiska etablissemanget att ignorera våra krav.

Med det sociala löftet sträcker ut en hand till andra sociala rörelser. Vi vet att vi blir starkare av att backa varandra. Vi bildar en kedja. Ingen ska nå framgång genom att sätta utsatta grupper emot varandra.

Sammanhållning segrar, för vi har nyckeln till en ljusare framtid. Det är det sociala löftet.

Elin Morén Kruth
Förbundsstyrelseledamot Tillsammansskapet

Mikael M Karlsson
Förbundsordförande Tillsammansskapet

Lämna en kommentar