Det är tid för ett vi

Vi måste organisera oss för ett eget alternativ till högerextremism

Nu har det snart gått en vecka terrorattacken i Christchurch, Nya Zealand. Media i Sverige har i helgen fyllts med reportage som försöker bortförklara detta nyfascistiska terrordåd genom att framställa det som en attack av en enskild galning. Terroristens relation till sin pappa lyfts fram. Så psykologiseras våldet. Den nyfascistiska miljö som gärningsmannen var en del av tonas ner. Så individualiseras våldet. Mönstret känns igen från tidigare terrordåd. Hotet från den högerextrema rörelsen tas inte på allvar.

I Tillsammansskapets lokalgrupper runt om i landet märker vi tydligt av den rädsla som det högerextrema våldet ger upphov till. Grunden för Tillsammansskapet är att organisera just de grupper som drabbas hårdast av att samhällsklimatet vrids i högerextrem riktning. På våra mötesplatser samlas muslimerna som fått sin moské nerklottrad, judarna vars vänner fått huset nerbränt, de ensamkommande afghanerna som lever under utvisningshot. I Tillsammansskapet organiserar vi oss tillsammans med de utförsäkrade som krigar mot försäkringskassan, pensionärerna med magont över räkningen som måste betalas innan månadsslutet och transpersonerna som väntar i evigheter på att få den vård de har rätt till.

Kristin Linderot och Filip Roslund från Tillsammans för Kävlinge beskrev här på bloggen i Lördags hur terroristen Christchurch inspirerats av högerextremister i Sverige.

Det våld som högerextrema terrorister utövar är inte dåd utförda av enskilda galningar. Våldet det yttersta uttrycket för starka politiska strömningar som gör att förtryckta grupper ställs emot varandra. Det är ett kvitto på att vissa av oss räknas som mindre värda och därför saknar rätt att leva i en värld där högerextremisternas inflytande tillåts växa.

På de mötesplatser Tillsammansskapet skapar utmanas den högerextrema grundidén om att människor måste vara lika för att kunna leva tillsammans. Genom tillexempel läxhjälp i Falun, övningskörning i Göteborg, kvinnokooperativ i Höör, spelkvällar i Hjo, gratis caféträffar i Mariestad bevisar vi att sammanhållning och jämlikhet inte bara är önskvärt utan också fullt möjligt.

De mötesplatser vi skapar handlar om att stärka demokratins immunförsvar.

Men en organisering som på riktigt utmanar splittringspolitiken måste också våga ställa politiska krav. I Tillsammansskapet är den politiska kampen en konsekvens av de mötesplatser vi skapar. För när människor träffas och pratar med varandra hittar de också gemensamma problem i de lokalsamhällen de bor i.

I Skaraborg planerade regionpolitikerna att skära ner på ambulansen. Men Tillsammansgrupper i Hjo, Mariestad och Töreboda organiserade sig. De gjorde namninsamlingar, skrev insändare till lokaltidningen och mejlade politikerna. Och det gav resultat. Förslaget om att skära ner på ambulansen drogs tillbaka. Sammanhållning segrade.

När vi kämpar tillsammans vinner vi samtidigt någonting annat än bara den enskilda politiska frågan. Vi vinner varandra. Vi lära känna varandra, utmanar våra fördomar och stärker varandras självförtroende genom att visa att vi kan förändra samhället tillsammans. Gemensam kamp förenar människor över de gränser splittringspolitiken konstruerar emellan oss.

Organisering är en av de viktigaste motmedel vi har för att mota tillbaka den högerextrema rörelsen och dess våldsmän. För genom att organisera oss kan vi ställa krav och förändra de politiska strukturer som högerextremism växer fram ur. Vi kan på allvar utmana den splittringspolitik som vill ställa oss förtrycka grupper emot varandra. Varje liten lokal seger bevisar vi för människor att vi har mer att vinna på att organisera oss tillsammans. Då blir vi fler som vägrar acceptera högerextremism. Vi skapar ett eget alternativ till rasism och splittring. 

Mikael M Karlsson

Förbundsordförande Tillsammansskapet

Lämna en kommentar