Det är tid för ett vi

Eskilstunamodellen är oärlig!

Den 15:e april kunde vi läsa om den så kallade ”Eskilstunamodellen” i Aftonbladet, ett förslag som innebär att det ska krävas tillstånd för ”passiv pengainsamling” på flera håll i kommunen och som snart röstas igenom av den styrande majoriteten (S, M & C) i Eskilstuna. Det skulle betyda att den som vill be om pengar måste söka och betala för ett tillstånd, och riskera att bli nekad ett.

Frågan om tiggeri och hur vi ska lösa det är och har varit en av de mest omdebatterade frågorna de senaste åren. Enligt en mätning från hösten 2017 (Aftonbladet/Inizio) vill en knapp majoritet på 57 procent förbjuda tiggeri, en fråga man kan ställas är om det då inte partiernas uppgift att gå folket till mötes? Just det argumentet har bland annat Jimmy Jansson, kommunalråd i Eskilstuna, använt sig av. Att en stor majoritet av det svenska folket vill stoppa vinstjakten i välfärden har däremot inte hindrat den styrande majoriteten från att upphandla äldreomsorg till Attendo. Attendo gick 2016 med 649 miljoner kronor i vinst. 649 miljoner kronor som hade kunnat stärka upp vår gemensamma välfärd, hamnar istället i ägarnas fickor. Som en jämförelse beräknas nedläggningen av Sollefteå BB spara in på 15miljoner kronor. Men det är tydligen inte lika viktigt som att försvåra författa människor att försörja sig och sina barn. Det är skillnad på folkets vilja beroende på vilka det är man sparkar på. Näringslivet vill man inte göra sig osams med, men de hemlösa romerna går bra. Det är alltid lättare att slå nedåt.

Det här är inte unikt för Eskilstuna. ”Det man gör i Eskilstuna är naturligtvis en möjlighet” sa Magdalena Andersson nyligen under en debatt i riksdagen om tiggerifrågan. Det är häpnadsväckande, men inte förvånande. Valet närmar sig och Socialdemokraterna tror stenhårt på sin strategi om att låta mer som Sverigedemokraterna men ändå ta avstånd från Sverigedemokraterna. Sverigedemokratiska idéer går bra, men man vill absolut inte samarbeta med partiet. Under samma riksdagsdebatt påpekade Adam Marttinen (SD) att hans parti föreslagit liknande åtgärder tidigare men då avvisats kraftigt av S i Eskilstuna.

Kanske är det inte så konstigt att en knapp majoritet av det svenska folket vill förbjuda tiggeri, när våra politiker pratar om förbund/tillståndskrav som att det 1. skulle vara effektivt och 2. är det mest humana?

Det är oärligt.

I en tid av fejknyheter som pumpas ut av alternativa medier och brist på tidningsredaktioner som kan gräva och granska det lokala är det kanske viktigare än någonsin att våra politiker är raka och ärliga mot sina väljare. Det är tydligt att gemene man är trött på floskler och medietränare robotar. Krav på tillstånd kommer givetvis inte förbättra de utsattas situation. Utsattheten kommer att öka, särskilt för kvinnor som kommer tvingas till än värre handlingar än att tigga. Att göra det svårare för hemlösa människor att be om pengar är inte på något sätt humant.

Det här vet de. Jimmy Jansson och resten av den styrande majoriteten är inte dumma. Dom förstår mycket väl att det inte går att förbjuda fattigdom. De tar del av samma rapporter som du och jag kan läsa om varför människor väljer att lämna sina familjer för att sitta på asfalt året om och vilka förhållanden de lever med i sina hemländer. Det handlar enbart om röstfiske. Romer är Europas största minoritet och har blivit diskriminerade i hundratals år.

Antiziganismen ligger djupt rotad i många länder, även här i Sverige. Rumänien är ett korrupt land där du får betala läkare och poliser under bordet för att få hjälp. Än värre är det för romer som får betala mer, just för att de är romer. Romerna lever ofta utanför städerna och byarna icke-romer bor i och har därmed längre att ta sig in till stan för att handla och till skolor. Det kostar att skicka barnen med buss till skolan. Skolböcker kostar. Mat kostar, givetvis, och boende likaså. Det är svårt att ha råd med när man som rom diskrimineras från arbetsmarknaden och har knapphändiga ekonomiska skyddsnät. Valet står mellan att ge upp eller söka andra vägar att överleva. Många har valt att ta sig till rikare länder för att be om pengar. Människohandel förekommer, men är enligt alla experter på området ovanligt. Dessutom är människohandel redan olagligt och polisens sak att utreda, inte lokalpolitikers.

Alla verkar vara överens om att det är hemländernas ansvar. Och visst stämmer det, Rumänien har ingen som helst rätt att diskriminera delar av sin befolkning. Men de gör det. Och de kommer undan med det. Om man menar allvar med att sätta press på länder som inte tar ansvar för sin befolkning, trots att de får stöd av EU för att göra det, är det dags att sluta vara så fruktansvärt naiva. Samarbetsavtal, samtal om integration länder emellan och allmänna förhoppningar kommer inte få ett så korrupt land som Rumänien att rikta pengarna åt det håll de är menade. Det har inte fungerat. Det blir svårt att ta den som säger att Rumänien måste ta ansvar på allvar när det sedan inte följs upp av några som helst konkreta förslag på hur det ska göras. Då är det bara tomma ord. Och så länge hjälpen består av tomma ord kommer människor tvingas fortsätta tigga.

Apropå tomma ord så är nedanstående uttalande av Jimmy Jansson i Aftonbladet-artikeln fascinerande:
”När arbetarrörelsen började resa sig i det här landet, när arbetarklassen levde fruktansvärda liv, då gick det jäkligt bra att bli förbannad och hitta lösningar mot det. Nu handlar det förvisso inte om svenska medborgare, andra länder har ansvaret, men jag ser inte samma vrede. Som socialdemokrater hade vi aldrig accepterat att svenska medborgare levde under sådana här förhållanden.”

Han jämför alltså arbetarrörelsens kamp med deras förslag om tillståndskrav på tiggeri. Arbetarrörelsen förbjöd dock inte uttryck på fattigdom, så som trasiga strumpor eller gnäll om sin ekonomiska situation på offentlig plats, de organiserade sig för och drev igenom stora samhällsreformer som förbättrade fattiga människors liv på riktigt.

Larvigare ton i debatten än så här kan det faktiskt inte bli. Det är inte alls säkert att förslaget går igenom, då flera remissinstanser däribland polisen menar på att det inte är en bra lösning, men det är säkert var hän våra populistiska politiker barkar. Och det är tydligt att även den här gången kommer det vara vanligt folk som får ta fajten mot elitens sparkande på fattiga människor.

Förändring kommer underifrån, går vi samman är det inget som kan stoppa oss. Och vi har all anledning att gå samman. För samma personer som pratar om tiggeriförbud eller tillståndskrav, samma personer bestämmer att ungdomar ska utvisas till krigsdrabbade länder där de har noll skyddsnät, samma personer bestämmer att vi ska spara in pengar på assistansersättningar och sätter många familjer i total kris genom att dra in ersättningar, samma personer skänker bort våra skattepengar till riskkapitalister. Splittringspolitiken ställer förtrycka grupper emot varandra. Det gör oss svagare och stärker elitens makt.

Besluten tas allt längre ifrån oss. Det går inte att som enskild person räcka över ett medborgarförslag, vi måste ta till det bästa offensiva verktyget vi har, som människor utan inflytande i alla tider har haft: organisering.

Det bästa sättet att utmana splittringspolitiken är att bilda en kedja mellan sociala kamper. Vi måste säga till varandra: ”står du upp för mig, står jag upp för dig!”. Eliten värsta mardröm är att vi håller ihop istället för att skylla på varandra.

Sammanhållning segrar.


Nathalie Söderberg Viljanen
Aktivist i Tillsammans för Eskilstuna

Lämna en kommentar